En natt

no images were found

På väg söderut i den ljumma natten. Autopiloten styr.

Här kommer en liten text som jag skrev när vi gick från Crotone till Regio Di Calabria. Den är flera dagar gammal, men tillgången till internet har inte varit den bästa, så därför kommer den inte förrän nu.

– Klockan är kvart i 9 på morgonen den 12 juli och jag sitter i skepparstolen och spanar. Havet är nästan helt stilla, några små gamla vågor ger ett behagligt gung. En och annan liten öppen fiskebåt är ute. Det ser ut som om de spöfiskar. Till vänster har jag hav ända till Afrika. Troligen är det Libyen som ligger där borta. Undrar om Khadaffi fortfarande är kvar? Akterut ligger Grekland, dit är det också långt nu. Till höger glider Italienska fastlandets sydkust så sakta förbi. Rakt föröver syns bergen på Sicilien i ett dis. Den högsta toppen är Etna. Det sägs att om man ligger i hamnen Taormina vid dess fot, så kan man på natten se hur det glöder på toppen. Men vi är inte på väg dit! Om ett par, tre timmar ska vi runda udden jag ser där framme. Rundningen innebär att vi går in i Messinasundets södra mynning.

Jag vaknade halv 8 av mig själv, mitt vaktpass började sedan kl 08. På mitt fripass som började 04.00 sov jag gott. Mitt förra vaktpass hade jag mellan 20 – 24. Mellan 24 och 04 var jag stand by. Det innebar att jag kunde få slumra i sittbrunnen eller slöa i salongen, men ständigt vara beredd att rycka in om den som har vakt vill ha hjälp. I natt var det lugnt så jag kunde sova nästan hela mitt stand by pass.

Vi gick från Crotene, som ligger där hålfoten och sulan möts, kl 11.30 i går. Vi siktar på att gå till Reggio Di Calabria inne i Messinasundet. Då har vi gjort 125 Nm (sjömil). Vi hade hoppats på att vara framme mitt på dagen , men på grund av motvind nästan hela natten blir det nog inte förrän vid 2-3 tiden.

no images were found

Vi har haft tre ”besök” sedan vi lämnade Crotone: När jag låg och sov på min förra frivakt i går eftermiddag – kväll, så vaknade jag med ett ryck för att motorn plötsligt började låta jättekonstigt. Jag rusar upp i sittbrunnen och kan konstatera att ”missljudet” är en helikopter som hovrar precis bredvid vår båt. Den hänger där en bra stund, men inget anrop på VHF:en? Till slut ropar Eva upp dom och de undrar då om det är vi som har kallat på helikopter? Flera båtar lägger sig i samtalet och det visar sig att en Panamaregistrerad är den rätta. Helikoptern viker då bort och flyger från båt till båt. Den hittade nog rätt båt till slut…

Jag står på mitt vaktpass vid kvart i elva på natten, har full koll på alla lanternor runt omkring oss. Två fiskebåtar ligger ganska stilla en bra bit bort på babords sida. Jag har precis plockat fram en påse med chips och allt är fridfullt. Plötsligt, mellan fiskebåtarna tänds en riktigt stark strålkastare. På sidorna om strålkastaren kan jag tydligt urskilja en röd och grön lanterna. Hade de varit tända för någon minut sedan så hade jag inte missat dem. Någon har alltså smugit sig inpå oss med släckta lanternor! Båten kommer nu i full fart rakt mot oss från sidan. Jag hör hur skummet sprutar kring båten, shit, de kommer att ramma oss!! Tio meter från oss girar den upp och följer sedan med i våra 5 knop. Fortfarande med strålkastaren rakt i nyllet på mig. Vad är detta? Vad vill de? Vilka är de? Polis? Kustbevakning? Pirater eller andra banditer? Vi är trots allt utanför Calabrien, Italiens fattigaste landsdel, där den lokala ”famiglian” är som starkast. Tittar på VHF:en, batterierna har så klart tagit slut, så om de ropar på oss, så hör jag ändå inte. Går ner och strtar stora VHF:en. Inte ett ljud. Väcker Eva som tar på sig och kommer upp. Hon ropar – sailing catamara caling motor boat – men får inget svar. Tydligen hade hennes prat i radion ändå en lugnande effekt för plötsligt vänder de bort och kör iväg åt det håll som vi kom från. Det troliga är nog ändå att det är en patrullbåt av något slag, för efter ett tag vänder de igen, passerar sedan på behörigt avstånd i måttlig fart för att sedan försvinna in mot land.

Det tredje besöket kom precis när jag hade gått upp nu på morgonen. Hampus står till rors och ropar plötsligt ”delfiner precis vid båten”. Och där är de! De minsta jag någonsin har sett och alldeles intill båten. Vi har haft stor tur med ”havsdjursspaning” hela denna resa. Delfiner både nära och på håll vid nästan varje överfart. Vid ett tillfälle såg vi stora stim av större fiskar som hoppade i vattnet. Förra året när vi seglade i Ioniska havet såg vi delfiner en gång… på håll!

Klockan är nu lite över 11 och vi har gått in i själva sundet. Även om det är riktigt brett här, ca 20 Nm, så har det blivit skumpigare. Trafiken i sundet verkar än så länge vara betydligt lugnare än jag hade trott. Under mina drygt 3 timmar på detta pass har jag bara sett 4-5 fartyg komma ut ur, eller gå in i sundet. Några till kan ha passerat borta vid Sicilien i början av passet, men någon autostrada verkar det ju inte vara. Vi styr in mot kusten för att komma bort från den skumpiga sjön. Det funkar ganska bra och samtidigt ser vi ju bättre vad som finns på land. Ett långsträckt samhälle breder ut sig utmed kusten. Bakom husen reser sig torra bruna berg med enstaka gröna träd på. Ett tåg dundrar förbi mellan husen. På stränderna ligger folk under sina parasoller, middagshettan börjar sätta in. Några barn badar. Vid nästa udde ligger en fiskebåt förtöjd som ser mycket lustig ut. Den har ett jättehögt utkikstorn och ett enormt bogspröt. I tornet står kapten och spanar efter svärdfisk som slumrar vid vattenytan. När han får syn på en fisk så smyger han båten närmare. En harpunerare står beredd på bogsprötet som sticker ut från fören. Sprötet kan vara flera gånger längre än båten. På grund av båtens säregna konstruktion så går man bara ut i mycket lugnt väder.

Kl 14.45 har vi skumpat färdigt för denna gång och ligger förtöjda vid kaj i Reggio Di Calabria.

/Lennart

Det här inlägget postades i 2011 Grekland - Korsika, Resor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *