Riga

Gillet för ogifta köpmän. En av de mest praktfulla byggnaderna i gamla Riga. Ursprungligen från 1200-talet. Nu topprustat och blivande presidentpalats.

Gillet för ogifta köpmän. En av de mest praktfulla byggnaderna i gamla Riga. Ursprungligen från 1200-talet. Nu topprustat och blivande presidentpalats.

image

Hus och kyrka. Gamla Riga.

image

Torg. Gamla Riga.

image

Monument över Lettlands självständighet. Riga.

image

Judiska församlingshuset, År 1939 levde omkring 45 000 judar i Riga (vilket var en tiondel av stadens hela befolkning). Endast något hundratal fanns kvar i Riga vid krigsslutet.

image

Monument över lettisk frihetshjälte.

image

Rysk-ortodox kyrka, Riga. Under sovjettiden målades de fantastiska målningarna invändigt över och kyrkan användes som biograf, eftersom all religionsutövning var förbjuden. I dag är den helt renoverad, allt återställt i all sin prakt, och när vi besökte den skedde en enkel gudstjänst.

Hej,

Efter att vi besökt familjegraven bestämde vi oss för att åka vidare till Riga. Det var ett lite spontant beslut, vi hade egentligen tänkt åka tillbaka till båten, så vi anlände till Riga utan bagage, tandborstar eller ombyte, men det gick bra ändå.

Vi bodde på ett hotell i gamla Riga, old town, som visade sig vara fantastiskt fint. Riga har varit en viktig handelsstad sedan 1200-talet (minst), porten till Ryssland och även till Svarta havet och Kaspiska havet.

Länge hade tyska köpmän den faktiska makten här, och staden var den näst största Hansa-staden, endast Lübeck var mäktigare. Och det syns verkligen när man vandrar omkring och ser alla imponerande byggnader, kyrkor, rådhus, gillen med mera. Nu är husen upprustade och allt omvandlat till en enda stor turistattraktion, väl värd att besöka.

Vi prioriterade dock museet om den sovjetiska ockupationen av Lettland och en av museets anställda, en ung man som levde och studerade i Frankrike/Tyskland, men som var hemma över sommaren, erbjöd sig att guida oss gratis på museet. Han hade ett stort engagemang i frågan om Lettlands självständighet.

Lettland, Riga i alla fall, har alltid styrts av andra, framför allt ryssar, tyskar, polacker och ibland Sverige.

Under en period innan andra världskriget blev landet självständigt för första gången. Detta varade cirka 20 år innan andra världskriget då man först blev ockuperade av Sovjet, sedan Tyskland och sedan Sovjet igen. Framför allt Sovjet verkar ha varit brutala genom att de systematiskt dödade många letter eller deporterade dem till arbetsläger i Sibirien. Egentligen alla som kunde bjudit motstånd, eller som var samhällsbärande, som politiker, tjänstemän på myndigheter, journalister, företagare, den ekonomiska och intellektuella eliten, prästerskapet, militären. Lennarts släktingar berättade om att familjerna fick 10 minuter på sig att packa en väska, sedan var det bara att följa med när ryssarna knackade på, annars blev de skjutna.

När ryssarna rensat ut stora delar av befolkningen på detta sätt ersatte de letterna med trogna medborgare från Sovjet, som flyttade hit och tog över alla viktiga samhällsfunktioner. KGB fanns överallt och spionerade, så det var omöjligt att säga vad man ville. Barnen som växte upp under sovjettiden fostrades till goda sovjeter, deras föräldrar, som varit med under första frihetstiden, kunde inte prata med sina barn om detta av rädsla för att barnen skulle försäga sig. Alltså skedde ingen ”kunskapsöverföring” om Lettlands historia till barnen.

Det var i samband med den andra sovjetiska ockupationen, mot slutet av andra världskriget som Lennarts farfar packade fiskebåten full med ca 70 personer och satte kurs mot Gotland. Samma väg som vi seglat hit nu. Det var så bråttom då, när sovjetarmén var på väg tillbaka in i Lettland, att farfar var tvungen att lämna en av sina tre söner, Harijs, här i Lettland. Han var sig nämligen inte hemma när flykten skedde, utan i en annan del av landet.

Vår guide berättade att landet nu är delat mellan den lettiska delen av befolkningen och den ryska. Många ryssar flyttade hit under sovjettiden. I dag har de ett begränsat medborgarskap och kan t ex inte rösta i de allmänna valen. De pratar inte heller särskilt bra lettiska, och många letter talar numera inte särskilt bra ryska. Så de lever sida vid sida, men skilda från varandra och med olika bilder av ryssarnas roll i Lettland.

Många i samma generation som jag och Lennart, som vuxit upp i det sovjetiska Lettland, tycker också att mycket var bättre på den tiden, alla hade t ex jobb och en garanterad inkomst. Vår guides föräldrar tyckte t ex så, men för honom var det obegripligt – åsiktsfriheten, demokratin och självstyret var viktigt för honom. Och möjligheten att resa.

Det finns alltså fortfarande stora sprickor och svårigheter i samhället, som kan ligga till grund för nya konflikter. Men just nu verkar ändå det mesta handla om att bygga för en fredlig, självständig framtid.

/Eva

 

Det här inlägget postades i 2016 Östersjön, Resor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *