Lite stukat i Groningen

Ligger med foten i högläge medans båten puttrar fram på kanaler mellan Groningen och Dokkum.
Första kvällen i Groningen hade Eva bokat bord på en förmodat bra restaurang, De Pijp. Pipan. Eva och Jossan satt redan och väntade på mig, så jag skyndade mig lite så att de inte skulle behöva vänta för länge. Ousch, trottoarkant, snedtramp och jag faller handlöst till marken. Glasögonen far iväg och jag känner en galen smärta i höger fot. Plockar ändå upp glasögonen, reser mig upp och haltar bort från körbanan. Ser att foten redan har svullnat upp rejält och känner samtidigt kallsvetten bryta fram. Hittar en bänka att vila och pusta ut på.
Kollar kartan på Google maps, bara typ 200 meter till De Pijp. Ska nog gå att stappla sig dit. Ringer Eva och säger att jag blir nog lite sen.
Mycket långsamt och försiktigt tar jag mig hela vägen. Väl framme är servitrisen mycket vänlig och när hon ser svullnaden så erbjuder hon både is och kudde. Benet i högläge på kudde kändes som en förutsättning att kunna genomföra middagen.
Vi valde en 4 rätters färdig meny med tillhörande vinpaket. Det visade sig att restaurangen var en riktig fullträff. De bjöd på spännande, nyskapande rätter utan att vara pretto. Först fick vi en extra aptitretare. Några små, mycket goda bitar av rostad Entrecote med gröna ärtor och smaksatt majonnäs. Förrätten bestod av laxbitar med goda tillbehör. Bland annat en spännande tomat- och passionsfrukts-sorbet. Huvudrätt oxfilé, tillbehör och med pommes som serverades i en pappåse. Mycket gott även det. Men mest annorlunda och nyskapande var ändå en lite godisklubba som vi fick serverat tillsammans med några andra sötsaker till kaffet. Klubban hade en kärna av basilika och tomat i en slags "klump". Kärnan var sedan doppad i vit choklad. Jättegott 🙂
Hem till båten tog vi taxi.
Onsdag förmiddag tillbringades hos husläkaren och vidare till sjukhuset för röntgen. Inget brutet, men ett jättefint universitetssjukhus har de. Dessutom är de väldigt effektiva. Klockan 10.50 fick jag tid hos husläkaren. Dryga två timmar senare fick jag besked från röntgen. Och då hade vi ändå åkt taxi mellan husläkaren och sjukhuset. Här ligger svensk sjukvård hästlängder efter när det gäller effektivitet.
För övrigt så säger de som har kunnat promenera runt i Groningen att det är en mycket trevlig och fin stad. Särskilt förtjusta är de i stadens museum/konsthall. Lite tråkigt att ha missat den. Jag fick däremot se lite av stadens skönhet när vi idag med båten gick genom några av kanalerna.

Lite senare: Vi har nu kommit fram till Dokkum , som också är en fin stad. Om än mycket mindre än Groningen. Eftersom Eva i Gronigen cyklade iväg och köpte kryckor och ett jättebra fotledsstöd så har jag kunnat ta mig runt riktigt bra.
Här i Dokkum ligger vi förtöjda i det som tidigare varit stadens vallgrav.
I morgon fortsätter vi i kanalerna när broarna öppnar klockan 9, får se hur långt vi kommer innan de stänger för dagen.

PS. I kväll känns det redan mycket bättre i foten.
Lennart

Restaurangen där vi åt en bra middag i Groingen.

Museet i Groningen.

Hus med vacker fasad. Groningen.

Hus i Groningen. De blanda stilar vilt - och det blev väldigt fint.

Hamburgerautomat, Groningen

Dokkum. Ligger mitt i landet, men är ändå fullt av kanaler.

Väderkvarn. Dokkum.

Jossan fotar Dokkum.

Dokkum. Mycket idylliskt och holländskt.

Lennart bloggar under färd med foten i högläge.

Cykelbanan vid broöppning. Groningen.

Lennarts fot svullnade upp rejält.

Sjukhuset var fint. Här den inglasade entrén med reception. Ute, fast ändå inne!

På väg genom Groningen

Korsning i kanal på landsbygden. Bra med vägskyltar då 🙂

Det här inlägget postades i 2017 Stockholm - Amsterdam, Resor. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lite stukat i Groningen

  1. AK skriver:

    Trottoarkanter är ett elände! Min högra fotled minns fortfarande den vi träffade i Tbilisi för ett o halvt år sedan. Men du tog dig till krogen,som tur var. (Man undrar lite nervöst vad farbror Lennart tänker råka ut för härnäst?)
    AK

    • pukitis skriver:

      Jättetrist, men han hoppar omkring bra med sitt holländska fotledsstöd. Också skönt få veta att det inte var brutet, även om det tog ett litet tag innan han gick med på att uppsöka läkare. Passar på att tipsa om bilderna och Holland som resmål. Här är helt fantastiskt idylliskt och som i en sagobok (förutom luriga trottoarkanter).
      /Eva

  2. Britt-Marie Pukitis skriver:

    Men stackars Gossen, det var väl ett lite väl hårt straff för ett litet snedsteg, det var ju tur att den fantastiska restaurangen fanns inom smärtsamt avstånd som ”plåster på såret”. Försök nu att inte anstränga foten utan låt tjejerna ta hand om skutan! Hampus och jag hade två bra dagar i Nästorp.Han är ju guld värd den killen och bussigt av Elin att låna ut honom. Många kramar till er tre och en lätt smekning till foten!

    • pukitis skriver:

      Jodå, jag har tagit det lugnt. Idag har Jossan styrt nästan hela vägen i ganska kraftig blåst. Knepigt när man ska ligga stilla och vänta på en broöppning, men hon klarade det galant. Liksom hennes första tilläggning här i Leeuwarden där vi är just nu.
      Och att H är guld värd kommer inte som någon överraskning 😉
      Kramar L

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *